(Mirakel och Edens lustgård)

                                                                                                                  , 
(2010)

-------------------------------------------------------------------------------------------------


                     Mirakel och Edens lustgård

Om man tror på mirakel kan ingen läkare utdela dödsdom.
Om man tror på mirakel kan man välja själv när det är dags att man föds om.
Om man tror på mirakel finns det alltid vägar ut om man inte sköts om.
Om man tror på mirakel och två evigt kära då möts de. 
Om man tror på mirakel och önskade slippa krigen, då förbjöds de.
Om man tror på mirakel har man alltid en chans att få tala med Guds son.
Om man tror på mirakel och fick gå innanför Edens portar då slöts de.
Men om man tror på mirakel finns det alltid vägar ut om man inte sköts om.



------------------------------------------------------------------------------------------------

(Beskydd)

                                                                                         ,
(2010)

--------------------------------------------------------------------


                      Beskydd


Du säger att du är brydd,
Över att jag vandrar runt utan följe.
Men jag sökte aldrig beskydd,
När de kom för att raspa mitt hölje.
Visst undvek jag striden,
Men inte så mycket.
De sa: “Du var mig en blid en.”
Jag sa: “Varsågod, tyck det.
Jag vet vem jag är vilket namn ni än ger mig,
Men det är sant jag är hjälpsam ibland om man ber mig,
Och jag vet vart jag ska oavsett vad som sker mig,
Så vill ni passera eller ska ni slå ner mig?
Hur ni än gör kan jag ej följa er, nej,
Jag har redan riktlinjer för hur jag beter mig,
Och en utav dessa är att jag aldrig beger mig,
Till en flock som vill släcka det ljus som förser mig,
Med glädje och kreativitet.
Ja det där som saknas i era liv ni vet?”

Sen slog de ju ned mig,
Det var helt naturligt.
De brölade djurlikt,
Men de fick inte med mig.
Jag har ännu glädjen,
Och kan klättra i träd igen.
Jag är inte inträngd.
Jag är inte instängd.
De kan inte tämja mig,
Få mig att vänja mig,
Vid att hylla det triviala,
som inte är originellt.
Vid att förfölja de ideala,
som sover på torg i tält.
Vid att sakta falla in i dvala,
Och så bli lämnad med sorg i svält.

Jag kan inte ha det så,
Skulle bli utan låga.
Men de som vill va’ det då,
Skall väl jag inte plåga.
Låt dem få draga runt,
Och värva sin flock då.
Övertala de svaga ömt,
Eller slå ned dem och gå.
Sådant är livet visst,
För några utav oss.
Sådant är, ni vet visst,
Livet Gud gav oss.
Men jag är nöjd med det,
Jag har valt mitt sätt att leva.
Om jag tror jag når höjd med det?
Det är bara att vänta och se va?


--------------------------------------------------------------------------