----------------------------------------------------------------------------------------------------
I min by
I min by finns det tre vackra kvinnor,
Där finns en kyrka för de som kan tro.
Där finns hästar med pärlprydda grimmor,
Och en eka som ingen vill ro.
Där finns en stubbe med sjuhundra ringar,
Den drömmer om vaggande dans.
Där finns en ängel med växande vingar,
Men med en avig multnande krans.
Där finns skyltar som pekar ut bergen,
Där finns regnfall som sköljer bort kval.
Det finns röster som flagnat i färgen,
Där finns en längtan som omsluts av skal.
Fyra vägar når utanför bygden,
De har namngetts och pockar på rymd.
Åtta kvinnor står vakter för dygden,
Nio häxor vill framkalla synd.
I min by finns det herrar som röker,
Sina pipor när klockan slår sju.
Där finns en stuga som ingen besöker,
Vars väsen har fallit itu.
Där finns dagar som omsluts av siden,
Det finns nätter som vill stillas av lek.
Det finns speglar som oroar tiden,
Där finns en flicka som formats av svek.
Där finns hus som har rests upp av händer,
Vilka numera trevar med käpp.
Det finns sjöar med sandtäckta stränder,
Där solen går ned som ett skepp.
Där finns åkrar med sjunkande lador,
Dit katterna går för att dö.
Det finns svalor med ytliga skador,
Som vilar på logar med hö.
I min by finns det stigar som viskar,
Där finns rötter som utkämpar slag.
Där finns tjurar med svansar som piskar,
Vid vikar som speglar behag.
Där finns ett båthus fyllt utav svavel,
Dit kan man färdas om dagen känns svår.
Det finns ett spökhus med glittrande gavel,
Där järnvägen lagt sina spår.
Där finns en man med en kappa av läder,
Där finns en kvinna med en mantel av sorg.
Det finns en gård som är begravd i fläder,
Där andarna bygger en borg.
Där finns flaskor som vinglar i gräset,
Det finns filtar som river och sticks.
Det finns flickor som ropar från näset,
Det finns skålar som hejdas men dricks.
Där finns en kärlek som väntar på tecken,
Där finns ett missmod som bara tar plats.
Där finns broar med klädtäckta räcken,
Där badarna vettlöst tar sats.
Där finns sländor som flyger som tröskor,
Där finns falskhet som kryper som köld.
Där finns gubbar med upphöjda ruskor,
Och de gapar om frihet och guld.
Där finns vänskap som släckts ned av avund,
Där finns svartsyn som bländas av barn.
Där finns ungdom som sänkts i en avgrund,
Där finns månljus som driver en kvarn.
Elva falkar har ansvar för skörden,
Fyra pojkar har skönhet som sköld.
En ensam vålnad har ingen som hör den,
Nio invånare har drabbats av stöld.
I min by finns det tilltro som dansar,
Där finns tomhet som fyllts på en dag.
Där finns sorgmod med motstånd som pansar.
Där finns stjärnfall som färdas i lag.
Där finns gåvor som lyser en livstid,
Där finns handslag man minns i tre dygn.
Där finns en årsdag som alla trivs vid,
Där finns kyssar som binder som stygn.
Sjutton sjöar har väckt upp romanser,
Som fyra bryggor har fullbordat sen.
Fjorton flickor har mödrar som anser,
Att de själva har förtur på män.
I min by finns det makor som tänkt sig:
“Ja i morgon, jag ska komma till tals.”
Där finns söner som gått ut och dränkt sig,
När glädjen och lekarna stals.
Där finns gummor som knypplar på vinden,
Och tänker: “ingen jävel kan få mig på hem.”
Där finns damer med spåkort vid linden,
Som säger: “utmärkt, snart föds vi igen.”
Där finns människor som aldrig hållit i koppel,
Där finns piskor begravda bland spån.
Där finns flickor vid lundar av poppel,
Som man undrar var de kommer ifrån.
Där finns kvällar då man samlas vid älven,
Tänder upp lyktor och ljus,
Iakttar något barn som inte kan lämnas själv än,
Talar till vågornas brus.
Där finns dansgolv och skenande rykten,
Där finns angrepp och trogna förbund.
Där finns kärlek som faller i flykten,
Ser sig om, tänker en stund.
Där finns skyddsvärn och murar av tegel,
Som alla trollpackor vill slå omkull.
Där finns flottar och hissade segel,
För livets och frihetens skull.
Där finns kojor och sjungande skogar,
Där finns färder med mening men utan mål.
Där finns folktro, några enstaka krogar,
Fyra liljor på ett armband av stål.
I min by finns det sjuhundra ängar,
Och olika vägar att ta sig till dem.
Där finns lakan på trehundra sängar,
Vägar till kvinnor och vägar till män.
Där finns korgar och vallhorn av näver,
Där finns glasverk med rinnande sand.
Där finns bilder som framtiden väver,
Och andra som förs bort efter hand.
Där finns spädbarn med skedar som blänker,
Där finns skallror och tänkande djur.
Där finns livsro som timmarna skänker,
Åt de som kan se dess kontur.
Där finns kvinnor som övar på andning,
Där inga småpojkar kommer och stör.
Där finns tranor som går ned för landning,
Och sedan faller som käglorna gör.
Där finns gläntor, och glödande smultron
Som söks upp när dagen känns trång,
Som sedan plockas och träs upp på guldstrån,
Bärs hem under tillrop och sång.
Där finns grindar och vinkande gårdar,
Där hundarna avsagt sin vakt.
Där finns minnen de förälskade vårdar,
Och har som sköldar mot falskspel och makt.
Där finns blåa och blekröda nätter,
Där samtalen alltid vill leda till fest.
Där finns regnstänk som bäckarna skvätter,
Där dessa faller och forsar som mest.
Där finns flickor som färdas mot ljuset,
Korsar diken och grönskande fält.
Där finns andra på väg in i ruset,
Bland svalor och uppresta tält.
Där finns pojkar som liftar på flaken,
Bland hölass, grepar och spett.
Där finns koltrastar som sjunger från taken,
Om skogarna som de har sett.
I min by finns det flickor som gråter,
De tror att livet sakta bryts ned.
De ser hur årstiderna kommer åter,
Men utan innehållet som en gång fanns med.
Där finns människor som slutat tänka på födseln,
På nya upptäckter och vägar att gå.
Deras liv består utav skötseln,
Av det som de lärt sig förstå.
Där finns trådar man söker att följa,
Men som glöms bort och aldrig hittas igen.
Där finns människor som säger “för din skull, ja”,
Men sedan ändrar sig på vägen hem.
Där finns människor som fastnat i smärtan,
Men som ofta är nära att ta sig ut.
Där finns andra med välsignande hjärtan,
Men där välsignelsen börjar ta slut.
Där finns bjällror och skällor som skramlar,
Mellan åkrar till bräkande bröl.
Där finns frömjöl som vindarna samlar,
Och strör ut mellan springande föl.
Där finns stunder som livet förlänger,
I väntan på att få beskrivas med ord.
Där finns båtar som guppar och kränger,
När flickorna kliver ombord.
Där finns ungar som enkelt blir skrämda,
Och som häcklas och alltid trycks ned.
De är som fioler som inte hunnit bli stämda,
Och därför krossas och brukas till ved.
Där finns människor som går ut i natten,
Med facklor, korgar och vin.
Promenerar tills de stöter på vatten,
Öppnar små lådor och skrin,
Där finns en gungstol framför krusade vågor,
Nära en berså där tiden står still.
Där står en flicka med femhundra frågor,
Men utan någon att ställa dem till.
En bit bortåt där landsvägen kröker,
Där tror någon att döden ändå är sann.
Där bor en pojke som går runt och söker,
Efter meningen med att bli man.
Det finns en eldstad långt ute i skogen,
Där väggar har rests runt omkring.
Den som går dit och är trakten förtrogen,
Kan gå in och se fem vita ting.
Det är en stol och ett bord med ett kort på,
Det är en kanna och en vedkorg i vrån.
Veden skall huggas och fortgå,
Vattnet kan hämtas i ån.
I min by finns det tre vackra kvinnor,
Där finns en kyrka för de som kan tro.
Där finns hästar med pärlprydda grimmor,
Och en eka som ingen vill ro.
---------------------------------------------------------------
,
Där finns en kyrka för de som kan tro.
Där finns hästar med pärlprydda grimmor,
Och en eka som ingen vill ro.
Där finns en stubbe med sjuhundra ringar,
Den drömmer om vaggande dans.
Där finns en ängel med växande vingar,
Men med en avig multnande krans.
Där finns skyltar som pekar ut bergen,
Där finns regnfall som sköljer bort kval.
Det finns röster som flagnat i färgen,
Där finns en längtan som omsluts av skal.
Fyra vägar når utanför bygden,
De har namngetts och pockar på rymd.
Åtta kvinnor står vakter för dygden,
Nio häxor vill framkalla synd.
I min by finns det herrar som röker,
Sina pipor när klockan slår sju.
Där finns en stuga som ingen besöker,
Vars väsen har fallit itu.
Där finns dagar som omsluts av siden,
Det finns nätter som vill stillas av lek.
Det finns speglar som oroar tiden,
Där finns en flicka som formats av svek.
Där finns hus som har rests upp av händer,
Vilka numera trevar med käpp.
Det finns sjöar med sandtäckta stränder,
Där solen går ned som ett skepp.
Där finns åkrar med sjunkande lador,
Dit katterna går för att dö.
Det finns svalor med ytliga skador,
Som vilar på logar med hö.
I min by finns det stigar som viskar,
Där finns rötter som utkämpar slag.
Där finns tjurar med svansar som piskar,
Vid vikar som speglar behag.
Där finns ett båthus fyllt utav svavel,
Dit kan man färdas om dagen känns svår.
Det finns ett spökhus med glittrande gavel,
Där järnvägen lagt sina spår.
Där finns en man med en kappa av läder,
Där finns en kvinna med en mantel av sorg.
Det finns en gård som är begravd i fläder,
Där andarna bygger en borg.
Där finns flaskor som vinglar i gräset,
Det finns filtar som river och sticks.
Det finns flickor som ropar från näset,
Det finns skålar som hejdas men dricks.
Där finns en kärlek som väntar på tecken,
Där finns ett missmod som bara tar plats.
Där finns broar med klädtäckta räcken,
Där badarna vettlöst tar sats.
Där finns sländor som flyger som tröskor,
Där finns falskhet som kryper som köld.
Där finns gubbar med upphöjda ruskor,
Och de gapar om frihet och guld.
Där finns vänskap som släckts ned av avund,
Där finns svartsyn som bländas av barn.
Där finns ungdom som sänkts i en avgrund,
Där finns månljus som driver en kvarn.
Elva falkar har ansvar för skörden,
Fyra pojkar har skönhet som sköld.
En ensam vålnad har ingen som hör den,
Nio invånare har drabbats av stöld.
I min by finns det tilltro som dansar,
Där finns tomhet som fyllts på en dag.
Där finns sorgmod med motstånd som pansar.
Där finns stjärnfall som färdas i lag.
Där finns gåvor som lyser en livstid,
Där finns handslag man minns i tre dygn.
Där finns en årsdag som alla trivs vid,
Där finns kyssar som binder som stygn.
Sjutton sjöar har väckt upp romanser,
Som fyra bryggor har fullbordat sen.
Fjorton flickor har mödrar som anser,
Att de själva har förtur på män.
I min by finns det makor som tänkt sig:
“Ja i morgon, jag ska komma till tals.”
Där finns söner som gått ut och dränkt sig,
När glädjen och lekarna stals.
Där finns gummor som knypplar på vinden,
Och tänker: “ingen jävel kan få mig på hem.”
Där finns damer med spåkort vid linden,
Som säger: “utmärkt, snart föds vi igen.”
Där finns människor som aldrig hållit i koppel,
Där finns piskor begravda bland spån.
Där finns flickor vid lundar av poppel,
Som man undrar var de kommer ifrån.
Där finns kvällar då man samlas vid älven,
Tänder upp lyktor och ljus,
Iakttar något barn som inte kan lämnas själv än,
Talar till vågornas brus.
Där finns dansgolv och skenande rykten,
Där finns angrepp och trogna förbund.
Där finns kärlek som faller i flykten,
Ser sig om, tänker en stund.
Där finns skyddsvärn och murar av tegel,
Som alla trollpackor vill slå omkull.
Där finns flottar och hissade segel,
För livets och frihetens skull.
Där finns kojor och sjungande skogar,
Där finns färder med mening men utan mål.
Där finns folktro, några enstaka krogar,
Fyra liljor på ett armband av stål.
I min by finns det sjuhundra ängar,
Och olika vägar att ta sig till dem.
Där finns lakan på trehundra sängar,
Vägar till kvinnor och vägar till män.
Där finns korgar och vallhorn av näver,
Där finns glasverk med rinnande sand.
Där finns bilder som framtiden väver,
Och andra som förs bort efter hand.
Där finns spädbarn med skedar som blänker,
Där finns skallror och tänkande djur.
Där finns livsro som timmarna skänker,
Åt de som kan se dess kontur.
Där finns kvinnor som övar på andning,
Där inga småpojkar kommer och stör.
Där finns tranor som går ned för landning,
Och sedan faller som käglorna gör.
Där finns gläntor, och glödande smultron
Som söks upp när dagen känns trång,
Som sedan plockas och träs upp på guldstrån,
Bärs hem under tillrop och sång.
Där finns grindar och vinkande gårdar,
Där hundarna avsagt sin vakt.
Där finns minnen de förälskade vårdar,
Och har som sköldar mot falskspel och makt.
Där finns blåa och blekröda nätter,
Där samtalen alltid vill leda till fest.
Där finns regnstänk som bäckarna skvätter,
Där dessa faller och forsar som mest.
Där finns flickor som färdas mot ljuset,
Korsar diken och grönskande fält.
Där finns andra på väg in i ruset,
Bland svalor och uppresta tält.
Där finns pojkar som liftar på flaken,
Bland hölass, grepar och spett.
Där finns koltrastar som sjunger från taken,
Om skogarna som de har sett.
I min by finns det flickor som gråter,
De tror att livet sakta bryts ned.
De ser hur årstiderna kommer åter,
Men utan innehållet som en gång fanns med.
Där finns människor som slutat tänka på födseln,
På nya upptäckter och vägar att gå.
Deras liv består utav skötseln,
Av det som de lärt sig förstå.
Där finns trådar man söker att följa,
Men som glöms bort och aldrig hittas igen.
Där finns människor som säger “för din skull, ja”,
Men sedan ändrar sig på vägen hem.
Där finns människor som fastnat i smärtan,
Men som ofta är nära att ta sig ut.
Där finns andra med välsignande hjärtan,
Men där välsignelsen börjar ta slut.
Där finns bjällror och skällor som skramlar,
Mellan åkrar till bräkande bröl.
Där finns frömjöl som vindarna samlar,
Och strör ut mellan springande föl.
Där finns stunder som livet förlänger,
I väntan på att få beskrivas med ord.
Där finns båtar som guppar och kränger,
När flickorna kliver ombord.
Där finns ungar som enkelt blir skrämda,
Och som häcklas och alltid trycks ned.
De är som fioler som inte hunnit bli stämda,
Och därför krossas och brukas till ved.
Där finns människor som går ut i natten,
Med facklor, korgar och vin.
Promenerar tills de stöter på vatten,
Öppnar små lådor och skrin,
Där finns en gungstol framför krusade vågor,
Nära en berså där tiden står still.
Där står en flicka med femhundra frågor,
Men utan någon att ställa dem till.
En bit bortåt där landsvägen kröker,
Där tror någon att döden ändå är sann.
Där bor en pojke som går runt och söker,
Efter meningen med att bli man.
Det finns en eldstad långt ute i skogen,
Där väggar har rests runt omkring.
Den som går dit och är trakten förtrogen,
Kan gå in och se fem vita ting.
Det är en stol och ett bord med ett kort på,
Det är en kanna och en vedkorg i vrån.
Veden skall huggas och fortgå,
Vattnet kan hämtas i ån.
I min by finns det tre vackra kvinnor,
Där finns en kyrka för de som kan tro.
Där finns hästar med pärlprydda grimmor,
Och en eka som ingen vill ro.
---------------------------------------------------------------
,
