When you're standing at the crossroads that you can not comprehend, just remember that death is not the end...

/Bob Dylan


onsdag 19 januari 2011

(När vi möttes (och du hade bedragit mig...men jag stal dig tillbaka))

(2011)

------------------------------------------------------------------------------------------------


När vi möttes (och du hade bedragit mig...men jag stal dig tillbaka)


Jag fick en tagg i min höft när vi möttes.
Du höll en man i din hand och han stöttes
Med besvär
Ur min sfär.


Du sa: “Jag har tänkt att jag skulle ha sagt nå't.”
Jag höll ett öga på den plats dit din vakt gått.
Jag neg,
Och teg.


Du sa: “Men försök att se nu att detta är ödet.”
Vid en parkbänk föll en cykel av stödet.
Den rang,
Och klang.


Du sa: “Men för Guds skull du måste förstå mig?”
Det hördes en hostning och du sa: “Men hör på mig,
Jag är
Ju kär?”


Jag sa: “För en vecka sedan var det ju i mig?
Den där människan har visst försökt bli mig?
Men jag är
Ju här?”


Du sa: “Han behöver inte bli som du, han är redan ljuvlig.”
Jag sa: “Om han blev som jag skulle han slippa va’ tjuvlik.”
Du led
Och kved:


“Men han är ändå stilig och skall tilltalas ‘doktor‘.”
Jag sa: “Jag är stiligare på alla sätt och får
Snart kallas poet,
Du vet?”


Du sa: “Ha! Jag kommer aldrig att kalla dig det du.”
Jag sa: “Varför inte, jag är en poet ju?
Så,
Vadå?”


Du sa: “För mig har du alltid varit en nolla!”
Jag sa: “Tror du att våran relation kommer att hålla?”
Du tjöt
Och röt:


“Jag vill aldrig mer någonsin se dig!”
Jag sa: “Då vill du alltså inte att jag tar med dig?”
Ditt tjut
Tog slut.


Du sa: “Jag vet inte, något säger mig att allt var ett misstag?”
Jag sa: “Inte vet jag, det är dina känslor, men visst jag
Kan se att en del
Gick fel.


Du skrek: “Varför blir det alltid så här för mig!?”
Jag sa: “Tja, du verkar falla för vem som helst som förströr dig?”
Du skrek,
Och blev blek.


Din man vände sig om med något som liknade popcorn.
Jag vinkade och ropade: “Doktorn!”
Din man
Försvann.


Du sa: “Tyst, han är inte en doktor av den sorten.”
Du såg en fluga och ropade: “Skräm bort den!”
Du log
Och slog.


“Men hur gör vi nu med allt det här?“, sa du.
Jag sa: “Det är bara att välja vem du vill ha ju?”
Du log
Och slog.


Från en gata hördes klapprande hovar.
Jag kom att tänka på resande bovar,
På liv
Och kiv.


Jag sa: “Nej, det är inte lätt att va’ kär va?”
Du sa: “Förlåt mig, men du fanns inte där va?”
Jag mötte din blick
Och vi gick.



------------------------------------------------------------------------

                                                                                                            ,

måndag 17 januari 2011

(Vägskäl + Flyktväg)

                                                                                               ,
-----------------------------------------------------------------------

                               Vägskäl

De vill tvinga mig att kliva upp den tid då jag inte vill det.
De vill få mig att skratta åt det som inte är roligt därtill. Det
Är väl bara så att det lönar sig att odla sin vildhet?
Ingen ork, ingen kraft att bevara min mildhet.



-------------------------------------------------------

              Flyktväg

Hopflytande dagar förutan kanter.
Oslipade nätter, som diamanter.
Dags att agera,
Forma i lera,
En rytande panter!



----------------------------------------