(Väjningsplikt)

                                                                                                                       ,
------------------------------------------------------------------------

                          Väjningsplikt

Jag sa: "Hej min sköna, får jag kalla dig min flickvän?"
Hon flammade upp i det gröna, snavade och gick sen.
Men när hon stannade för trafiken,
Ropade hon ut symboliken:
"Du är en idiot som inte kan förstå väjningsplikten!"
 

------------------------------------------------------------------------

(På krogen)

                                                                                                                            ,
-----------------------------------------------------------------------------------


                        På krogen


Människor i staden letar efter selleri.
Jag är på krogen, önskar att de häller i
Något i glasen,
Sänker basen,
Den pratsamme kyparen undrar vad jag gnäller i.

"Jo, i baren sitter pojkarna som följer de som ängslar dem.
I hörnet sitter flickorna och ler åt de som stängslar dem,
Och som flamberar fruktskal,
Planerar tukttal,
Hoppar runt som tranor tills de slår sig ned och fängslar dem."

"Men sådan är ju dansen som leder fram till parningen?"
"Nej, sådan är väl dansen som leder fram till snarningen?
De falska skratten,
Den fula hatten,
På flaskan står det 'Jägermeister', ser de inte varningen?

Och var är min förmögenhet den som jag vill närma mig?
Var är den där flickan, hon som skulle värma mig,
Och öppna sinnet,
Förbättra minnet,
Göra mig så kvick att ingen kunde härma mig?"

"Sätt inte ljuset under skäppan utan fäst det upp på staken."
"Jag är inte konfirmerad, var snäll och kom till saken.
Ska jag slakta lammen?
Gå på dammen?
Kliva in i rustningen och motarbeta draken?"

"Att ge dig goda råd är visst inte värt ett vitten?"
"Jag förstår ju inte dina ord, kan du rita med grafiten?"
"Nu har du stopp i baren.."
"Men jag vill veta svaren?
Vilka sidor ska jag läsa, kan du ge mig textavsnitten?"

"Du ska inte vara blygsam utan börja att ta för dig."
"Detta låter intressant, fortsätt prata nu, jag hör dig."
"Det är allt som krävs så.."
"Stopp! Men om jag kvävs då?
Att tränga undan andra är kanske någonting som stör mig?"

"Så gör de flesta andra till dess de möter något hållfast?"
"Då är inte jag som dem, jag är mer en liten koltrast."
"Även de kan kriga?"
"Men en nyckelpiga?"
"Det som du behöver är en vän som lär dig bollkast."

"Tror du att det hjälper och det är väl du som är den vännen?"
"Ja, det kommer säkert få dig att ta för dig mer som männen."
"Du vill komma åt mig."
"Inte alls, förlåt mig?"
"Nej, men har du sett nu sitter det en trast där på antennen."

"Du är inte riktigt klok va, jag har nog sett det under kvällen?"
"Jo, någorlunda och dessutom är jag spänstig som gasellen.
Jag är ilsk som Hera.
En ny Bagheera!"
"Gå inte nu till överdrift då kan du mötas utav smällen."

"Ja du har helt rätt, jag får slå av ett uns på takten.
Och här skiljs våra vägar åt innan jag dras in i jakten.
Men tack för råden,
Jag skall följa tråden,
Försöka knuffas lite mer men inte delta under slakten."

"Om du nu ser det så, jag har en annan bild av scenen."
"Men vilken härlig kväll det blev, känner du syrenen?"
"Ja, trevlig kväll då."
"Allting väl då.
Nästa gång vi ses så tar vi miljonärsproblemen."



---------------------------------------------------------------------------------------



 

(Ödlepolygraf)

                                                                                                                  ,
----------------------------------------------------------------------------------------
                                  
 
                                Ödlepolygraf

Hon tittade mot träden och berättade för mig om fågeltelegrafen.
Jag pekade på stenarna och sade: "Ödlepolygrafen."
Hon skrattade och bad mig demonstrera dess funktion.
Jag svarade: "Du talar sanning om din passion,
Men ljuger när du säger att du inte vill ligga med mig i överslafen."
 

----------------------------------------------------------------------------------------

(Vägen till slottet)

                                                                                                         ,

----------------------------------------------------------------------

             
           
           Vägen till slottet


Vägen till slottet är brokig och svår,
Kantad av knektar som viftar.
När du kommit en bit och fått upp bättre spår,
Ska du se att vakterna skiftar.

Några kan tala på märkliga sätt,
Så att de får dig att sakta ned farten.
Andra kan vrida runt på fel och rätt,
Och ta dig tillbaka till starten.

Har du mött de som pekar på kartor och ler,
Och berättar att vägen är avstängd?
Har du sett de i burar som hukar och ber,
Att även du ska bli fångad och avhängd?

Har du någonsin vandrat tyst mot ditt mål,
Utan att störa ett endaste väsen?
Och plötsligt fått höra ett utslungat vrål,
Från flocken som trampar ned gräsen?

Inget konstigt med det, de har sin melodi,
Som de broderar med uppryckta pålar.
Inget konstigt med dem, de har sin symmetri,
Som består i att de gapar och vrålar.

Vägen till slottet är inte en lek,
Fast än så du kan tycka är fallet.
Vägen till slottet är iskall och blek,
Och övervinns endast av kallet.

När du går där och spanar mot stjärnor i skyn,
Och önskar att vägen låg öppen.
Kom ihåg att allting syns ned från byn,
De följer dig ännu med luppen.

Där finns de som vill se dig nå fram till ditt mål,
Där finns andra som vill ha dig tillbaka.
Där finns de som vill se dig begravd i ett hål,
Och de som önskar de vore din maka.

De har alla sin kraft som följer ditt spår,
Men försök inte att blidka en utsedd.
Ta dina steg och känn hur du går,
Så ska vägen till slottet bli utredd.

Håll blicken mot slottet så ofta du kan,
Men vänd bort den när ljuset förblindar.
Gå på den stig som du känner är sann,
De övriga slutar vid grindar.

Om du möter det sällskap som vill styra din kurs,
Och som förklarar att skälet är hemligt.
Besvara dem vänligt men högt så det hörs,
“Frihet är lika med jämvikt.”

Sen får du räkna med kaos och hets,
När det bildas och ombildas pakter,
Till dess att friheten bortglömts i denna krets,
Ty sådana är dessa vakter.

Och sådan är vägen till slottet nog mest,
En kamp emot de som fördummar.
Mot de som vill fånga och ge dig den pest,
Som kväver och tar dina drömmar.

Men om du vårdar din stig och odlar det flor,
Som stänger ute det som förråder.
Så ska du finna platsen där drottningen bor,
Innan vakternas instängdhet råder.

Dagen ska komma då du stannar och ler,
När vallgravens vindbro hörs gnissla.
Då du stegar försiktigt framåt och ser,
Slottsvakten hurra och vissla.

Han har lyssnat och spejat i dagar och år,
Och trott på din ankomst trots skvaller.
Nu ska han leda dig över borggårdens snår,
Av kanoner, knektar och galler.

Upp genom trappor med facklor och ljus,
Fram genom gångar med speglar.
Till dess att han stannar med ett fläktande sus,
Vid en dörr prydd med hänglås och reglar.

“Här bor vår drottning sen urminnes tid,
Hon är ej fånge men livrädd för världen.
Hon har väntat på dig som ska ge henne frid,
Var har du skölden och svärden?

Det är du som ska föra henne trapporna ned,
Och sedan vidare ut genom strömmen.
Nu river vi ned dessa reglar till ved,
Kungen är äntligen funnen..”


--------------------------------------------------------------------
                                                                                ,

(Vid älven)

                                                                                             ,

---------------------------------------------------------------


                    Vid älven

 
Stjärnorna ska falla som blanka spön ikväll.
Myggorna surrar i takt runt om min fäll.
Från bryggorna dyker de sturska utan gnäll.

Ur plasket hörs en kvinna som ropar:

“Någon har kastat en trosa i min hatt!”
I buskarna stryker en ensam randig katt.
En flicka förbannar en ljusgrå trasig tratt.

Hennes pojkvän visar upp sina knopar.

En herre gapar ut: “Börsen har gått ned!”
En fluga sätter sig stöddigt på min sked.
Värdinnan ber mig att hugga mera ved.

Låren under kjolen har gropar.

Svanarna väser i korus i en vik.
I närheten skäller en elak dräktig tik.
En flicka frågar mig tyst om jag är rik.

Jag svarar: “Jag har inte några pengar.”

En gädda har fångats och sprattlar i sitt blod.
Fiskaren hyllar sitt dyra ekolod.
Flickvännen ber att få vila i en bod.

Någon ropar ut: “Där finns ju inga sängar!”

Tre kvinnor bråkar om vädret här i fjol.
En av dem sparkar i gräset på en viol.
Vid matbordet saknas en sista stadig stol.

Gitarren i min bil den har strängar.

Värdinnan lägger upp kräftor på ett fat.
En flicka gastar: “Han har fastnat i spagat!”.
Min bordsdam spiller ut vinet i min mat.

Jag ber henne att hämta en trasa.

En kvinna skålar högt och sjunger för vår värd.
En annan vrålar högt och dömer ut vår värld.
En tredje har crawlat emot strömmen i en fjärd.

Det berättar hon och nämner Gustav Vasa.

Min bordsdam viskar i mitt öra: “Du förlåt.”
Vid stranden brister en flicka ut i gråt,
För pojkvännen vill ha med henne i sin båt,

Men kaptenen han vägrar sluta gasa.

Gästerna ställer upp vedträn på en plätt.
Fiskaren frågar: “Blir det ingen efterrätt?”
Flickvännen ryter: “Jag som trodde du var mätt?!”

“Ja men det var då, och nu är nu, jag beklagar.”

Vågorna sköljer emot strandens gröna slänt.
Den gråtande flickan har nu stilla återvänt.
En illmarig pojke frågar vad det är som hänt.

Hon svarar: “Du får göra det med mig om du behagar.”

Marschallerna brinner längs älvens vackra bredd.
Katten den smyger och får nästan svansen svedd.
Min flicka inbjuder mig att dela hennes bädd.

Jag svarar: “Finns här inte några sköna klöverhagar?”

Månen den lyser, någon klagar tröttsamt “pass!”
Fiskaren ropar efter strössel till sin glass.
En herre har nästan drunknat på sin väg till dass.

Det försäkrar han, sen skriker han: “Det brinner!”

Tomteblossen har hittats i en skål.
Värden undrar: “Är det redan slut på kol?”
En kvinna gnäller: “Drick nu inte mera bål.”

“Men det är jorden som vi går på som spinner?”

Fiskaren gormar: “Har ni hittat strösslet än?!”
Värdinnan svarar: “Det kom inte med min vän.”
Min flicka frågar: “Kan vi göra det igen?”

“Natten den är lång, jag tror vi hinner.”

Två spindlar spatserar på en sprucken arbetsbänk.
En kvinna ropar: “Har någon sett min silverlänk?”
Min flicka hittar en plaststav i en skänk.

“Natten den ska bli som ni befaller.”

Tornseglarna de sover någonstans i skyn.
En radiostämma hörs: “Nog är det Guds försyn.”
“Invånare, hur många finns det här i byn?”

Nu öppnas alla rostbeklädda galler.

En fjäril fladdrar runt en oljelampas skärm.
Över älven svävar en mörkblå magisk svärm.
Min flicka rycker försiktigt i min ärm.

“Nej men titta, ser du stjärnorna de faller.“

Vid spisen hänger en blötlagd blus på tork.
I luften flyger en impregnerad kork.
Katten den tuggar på en halvdöd, spetsad sork.

Men här finns ingen tid för att gråta.

Bävrarna simmar lugnt och inspekterar träd.
Myrorna planerar för en otäck, listig räd.
Vid bordet ligger en blommig, bortglömd pläd.

Bladen vid min stol de är våta.

Rösterna i mörkret de glöder utav lust.
Ett lönnlöv singlar ned och landar på mitt bröst.
Sommaren den reser sig och stapplar emot höst.

Livet är en spännande gåta.


-----------------------------------------------------------------

                                                    ,

(Sommarnatt)

                                                                                                                      ,

------------------------------------------------------------------------------------------------------


                                                  Sommarnatt


Jag såg dig på bryggan, du log åt en slända,                                               

Log åt en slända som flög kring ditt hår.                                                    

Göken gav ton, nu var väl dagen till ända,                                                 

Dagen till ända där idag blir igår.                                                            

Myggorna följde mig,                                                                              

Vågorna sköljde mig,                                                                              

Åtminstone fötterna där jag gick längs min strand.                                     

Vad jag än säger, vad jag än tänker, livet är vackert, jag kan se det ibland.    

                                     
Borta vid elden, kvar under stolen,                                

Kvar under stolen, där gläfste din hund.                       

Du höll i ett vasstrå, och rörde vid solen,                      

Rörde vid solen, jag såg denna stund.                           

Och i en skiftning,                                                       

En varsam viftning,                                                     

Det spröda vasstrået föll från din hand.                         

Vad jag än säger, vad jag än tänker, livet är vackert, jag kan se det ibland. 

Ute från udden, där hördes skratten,                               

Där hördes skratten från lyckliga folk.                           

Jag satt foten på bryggan, tog mod i natten,                   

Tog mod i natten förutan tolk.                                      

Och då du vände dig,                                                  

Någonting tände mig,                                                 

Någonting väckte min innersta brand.                            

Vad jag än säger, vad jag än tänker, livet är vackert, jag kan se det ibland. 

Du drog upp ett vasstrå, sa: “Här är mitt vapen,            

Här är mitt vapen om du ej vill mig väl.                        

Jag har mött dem som öppnat upp de hemska gapen,            

De hemska gapen och velat svälja min själ.”                  

Du såg på mig leende,                                                 

Iakttog mitt beteende,                                                 

Inne från vassdungen hördes en and.                            

Vad jag än säger, vad jag än tänker, livet är vackert, jag kan se det ibland.   

Jag sa: “Behåll ditt vapen, men jag har inget att dölja,     

Inget att dölja, och jag har svårt för att ta.                    

Men om jag får det så låt mig få följa,                          

Låt mig få följa dig i natt dit du ska?                            

Om så bara till stubben,                                              

Kanske bort ut till udden,                                           

Eller hela vägen runt i vårt land?”                                

Vad jag än säger, vad jag än tänker, livet är vackert, jag kan se det ibland.

Du sa: “Följ mig för evigt eller bara i natten,                 

Bara i natten, nu har jag sett vem du är.”                      

Du sänkte ditt vapen och skvätte upp vatten,                

Skvätte upp vatten, sa: “Vi får se vart det bär.               

Men se nu, här står vi,                                                

Kom nu så går vi.”                                                     

Bofinken kvittrade när jag satte foten i sand.                

Vad jag än säger, vad jag än tänker, livet är vackert, jag kan se det ibland. 

Ute från udden, hörde vi skriken,                                  

Hörde vi skriken från lekar och stoj.                            

Långt bakom buskarna, inne i viken,                           

Inne viken, flöt en drivande boj.                                  

Vågorna svallade,                                                       

Hunden den kallade,                                                   

Kallade högljutt när jag rörde din hand.                       

Vad jag än säger, vad jag än tänker, livet är vackert, jag kan se det ibland.

------------------------------------------------------------------------------------------------------