---------------------------------------------------------------------------------
Hörde någon säga
Ville aldrig skaffa en flicka.
Visste att jag en dag måste lämna henne.
Eller att hon en dag skulle sticka
Med någon annan och lovprisa denne.
Ville lova henne evig kärlek och trohet,
Att vi aldrig skulle skiljas från varandra.
Att vi skulle få ha det så, och att vi kunde få tro det,
Och att kärleken aldrig skulle förstöras av andra.
Att vi alltid skulle må bra och slippa eländet,
Det som svävar och kryper intill oss.
Att det aldrig skulle nå oss, att vi skulle känna igen det,
Att det aldrig skulle få hålla still oss.
Jag ville älska för evigt på jorden,
Varje rörelse helt utan smärta.
Slippa mötas av de förgiftade orden,
Eller handlingar helt utan hjärta.
Slippa blickar som tycktes komma från döden,
Slippa döden och dess sipprande sång.
Inget obehag, ingen koppling till nöden,
Mer än vetskapen om att den fanns där en gång.
Men inga tankar som störde, bara sådana som läkte,
Sådana som byggde upp livslugn och frid.
Några baggar och tackor som gick runt och bräkte,
En vindkvarn strax här invid.
Ingen hets, inga krav, bara det man själv önskar,
Där allt var möjligt, där friheten fanns.
Ibland arbeta en stund där björkarna grönskar,
Se min flicka gå iväg någonstans.
Sedan komma tillbaka med en korg eller så,
Lika glad, lika lugn, lika stark.
Ingen kvävande längtan, ingen sorg eller så,
Bara önskan att hon kom tillbaks till vår mark.
Så ville jag ha det, så ville jag få det,
För evigt en älskande vän.
Men såg inga vägar fram för att nå det,
Kärlek, kärlek igen.
--------------------------------------------------------------------------
