When you're standing at the crossroads that you can not comprehend, just remember that death is not the end...

/Bob Dylan


lördag 17 november 2012

(Kärlekssång)

-------------------------------------------------------------------------------


                                   Kärlekssång

 

Jag behöver vara nära en vacker kvinna för att slå ut i blom.
För varje steg jag tar ifrån dig blir jag mer och mer tom.
Så snälla, låt mig få vara dig nära och fäll inte ner din förbannade bom.
Säg inte: här slutar vägen.

Låt mig få umgås med dig flera timmar vareviga dag.
Visa upp dig som en kvinna och låt mig få dras mot dina behag.
Låt mig få känna din doft och höra ditt hjärtas bultande slag.
Vara dig tillgänglig i alla lägen.

Låt mig få andas och värmas i din gudomliga sfär.
Säg till mig: "det är dig som jag behöver och jag tror inte jag skulle klara mig utan dig här."
Säg till mig: "Jag har ingen annan men du och jag ska ändå ha en kärleksaffär.
Vi behöver denna spänning.

Jag kommer hem till dig som om jag vore förföljd och jagad av alla ögon som fanns.
Vi gör det förbjudna och spelar upp denna tabubelagda romans.
Vårt liv blir våran teater och vi rör oss i denna hemliga dans.
Du söker vägen som leder in under min klänning."

Vi skulle kunna leva så trots att vi inte hade något att dölja.
Ena stunden är det du och sedan jag som för eller får följa.
Du måste förstå hur våra liv då på nytt skulle skimra och bölja?
Röra sig fram som smaragden.

Så låt mig få göra min tid även till din.
Låt mig få komma och knacka på din dörr i hemlighet och fråga om jag får komma in.
Låt oss i samförstånd sätta våra liv så tätt inpå varandra att de våldsamt sätts i spinn.
Som en nära förestående kärleksförklaring som inte är sagd än.

Vi skulle kunna leva så under en så ofantligt lång tid.
Vi skulle kunna pendla mellan den passionerade kärleken och vänskapens ljuvliga frid.
Vi skulle sitta ned och planera våra möten utan att någonsin hamna i strid.
Endast om det någon gång vore en del av våran teater.

Så vad säger du som är den kvinna som känner att det är dig som jag förmodligen syftar på?
Kan vi mötas på detta sätt, kommer det någonsin att kunna gå?
Är det vad du vill, är det vad du längtar efter och så?
Har du tänkt väldigt mycket på vad kärlek och vad hat är?

De säger att vi lever här en kort stund på vår jord.
Så låt mig då innan dess få säga dig alla för dig önskvärda ord.
Nämn dem eller skriv ned dem och säg sedan att jag får komma ombord.
Allt det jag gör och säger är äkta.

Vi kommer att få leva i våran dröm, åtminstone ibland någon kort stund.
En gång sade man att jorden var platt, nu säger man att den är rund.
Min tanke är stark och min vilja är sund.
Men jag går här och väntar på att dina känslor ska bli väckta.

När skall du upptäcka min stora förmåga att ge?
När ska du upptäcka att jag är med och påverkar allt som kan ske.
När har du tänkt att komma till mig och be
Mig göra det du önskar?

Livet fortsätter och jag gör mitt för att få saker på rätt köl.
Livet fortsätter bland fontäner, konstverk och öl.
Livet fortsätter bland de stillsamma, de hårdnackade och dem med högst bröl.
Månen går upp och årstiderna grönskar.

Jag följer det på mitt sätt och är lycklig över det.
Det finns så mycket som ingen annan har någon aning om men som jag ändå vet.
Jag har min alldeles egna plats som sträcker sig några hektar över vår älskvärda planet.
Jag vill försöka göra det bästa av den.

Varför inte dela det ansvaret med mig?
Varför inte gå runt med dina tankar och tänka att du till slut lyckades bliva min tjej.
Eller kvinna för all del om det nu låter bättre för dig.
Men vi sköter om vår jord tills vi ska gästa graven.

Det är ju i varje fall vad som sägs men man ska inte tro att allting är sant.
Livet är utspritt i många dimensioner och ibland är det likadant.
En gång kommer du tro att du blivit en fruktansvärt gammal tant.
Och sen plötsligt se dig som ung igen.

Men jag kan se oss leva lång tid tillsammans innan denna dag.
Jag kan höra kyrkklockornas lätt frostade slag.
Inte för oss då, men jag kan se dig framför mig både som stark och som svag.
Jag kan höra dig säga: sjung igen!

Allt detta kommer att hända i mitt liv så sant det är sagt.
Jag kommer nog mestadels hålla mig i denna trakt.
Och jag kommer aldrig att bliva någons påträngande vakt.
Frihet är ett av mina mest älskade ord.

Du rör dig som du vill och för mig en stor del av ditt liv på egen hand.
Vi binder inte varandra i några tätt skavande band.
Men vi är varandra trogna som is, eld och som kristalliserad sand.
Vi fortsätter alltid mot den punkt där vår lycka blir gjord.

Jag har egentligen inte mycket mer att säga än så.
Undrar bara stilla vad det är du egentligen tänker på?
Vad är det du önskar och varför säger du det inte då?
Är det verkligen jag som måste ta första steget?

Men stjärnorna blänker åtminstone här precis som de gör ovan dig.
Stjärnorna blänker och jag funderar om du också tänker på mig.
Undrar när den ska komma den dag då du eller jag utbrister: "Säg,
Varför har vi inte ännu kallat något för vårt eget?"

Stjärnorna blänker och det är jag lycklig för.
Stjärnorna blänker och jag tycker inte att det är någon som de stör.
Stjärnorna blänker och vissa påstår att de vet hur de gör.
Jag undrar vem som har rätt jag.

Men detta är min dikt till dig för att väcka din uppmärksamhet.
Detta är min dikt till dig och just nu är det ungefär vad jag vet.
Detta är min dikt till dig skriven från vår planet.
Ja den har jag klätt jag.

Gjorde det antagligen mest för din skull.
På det stora hela tycker jag att berättelsen höll.
Önskar att du vore här och du bad mig att vi skulle leka kull.
Jag skulle väl svara: ja då.

Skulle springa runt och jaga dig fram till min bäddade säng.
Fråga dig om du nästa sommar ville följa med mig ut på en äng.
Kanske efter vår älskog antyda att vi kunde bilda ett gäng.
Jo det är skönt att veta vem man vill ha då.

Nöjd över mitt liv som det ser ut under denna dag.
Förälskelsen ligger över mig som en välskriven lag.
Nöjd över det mesta av det som är jag.
Små områden att slipa.

Jag fortsätter mitt liv med en längtan efter att få röra din kropp.
Jag fortsätter mitt liv omgett av mitt glödande hopp.
Med kärleken som stormen utanför en rykande kopp.
Mot stunden att gripa.

Många ord att säga och alla tycks lysa för dig.
Får jag dig eller får jag dig inte, får jag dig eller får jag dig ej?
Träden här utanför säger att du tänker på mig.
Men att du inte vet vad du vill då.

De säger att det är upp till mig att ställa frågan tydligt för svar.
Att det är upp till mig att förklara för dig allt det hos dig som gör dig underbar.
Sedan kommer du att reagera mycket nervöst eller bara säga till mig: "oj vad du är rar."
Som om jag borde säga allting en gång till då.

Det är det som är problemet med vår dialog.
Den är aldrig i fas och ligger som i obalans på en våg.
Ibland undrar jag om du skulle behöva en drog?
Men då skulle det väl kännas som att jag förrått dig.

Jag måste närma mig dig som om du vore ett skadskjutet djur.
Vi kan inte tala öppet ännu för varje felaktigt ord kan placera oss i varsin avlägsen bur.
Jag behöver dig lika mycket som jag behöver all vår natur.
Varför har du inte ännu förstått mig?

Jag behöver ligga nära dig och röra dig som du aldrig blivit rörd förr.
Jag behöver se dig komma leende in nu genom min dörr.
Jag behöver förstå hur mycket du tycker om mig som ljudet av katternas kurr.
Jag behöver dig mer än du anar.

Jag vill resa med dig högt över hela vår värld.
Jag vill skydda dig, jag vill älska dig, jag vill möta friheten med dig som ett nysmitt blänkande svärd.
Jag vill sitta ned och tala med dig om allt som du är värd.
Jag skulle vilja vara med dig som man ser två älskande svanar.

Jag skulle vilja säga dig så mycket om du bara var här.
Jag skulle vilja säga dig det och att du kunde bemöta det precis som den du är.
Ja jag skulle vilja att vi sedan hade en evig kärleksaffär.
Där allt flöt fram som den gudomliga floden.

Jag skulle vilja ha dagar tillsammans med dig där vi badade på en undangömd strand.
Jag skulle vilja ha dagar tillsammans med dig där vi utforskade för oss aldrig tidigare sett land.
Jag skulle vilja ha dagar med dig då vi bara sågs lite grand.
Men då nakna i den bräckliga boden.

Hur jag än rör mig måste jag till slut titta upp mot himmelens höjd.
Hur jag än rör mig följer jag månen från full till alldeles böjd.
Hur jag än rör mig tycks din kärlek till mig så fördröjd.
Som om den väntar på något tecken.

När skall det sändas ned till dig högt ifrån skyn?
När skall det synas på dig i den lätt rodnande hyn?
När skall jag känna din kärlek strömma till mig rakt genom byn?
Och ned i den gudomliga bäcken.

När skall jag ta mig ända upp till din tron?
När skall jag få känna den himmelska ron?
När skall jag få röra mig över den molnklädda bron?
Och vandra rätt in i ditt hjärta.

När skall jag få höra din ljuvliga röst?
När skall jag få komma till dig som ett skepp till en kust?
När skall jag få känna doften av dig med min hand mot ditt bröst?
När skall du ta bort all min smärta?

Så många ord och de har nog uppstått ur dig.
Så många ord och de har visst sänts hit till mig.
Så många ord som kan sammanfattas: Ja eller nej?
Några tankar som höjts upp och lättats.

Men stjärnorna lyser här ovanför precis som de gör ovan ditt hem.
Stjärnorna lyser och jag undrar vad du tänker på, vem?
Stjärnorna lyser och jag vänder väl min blick upp emot dem
Med en stark känsla av att min längtan berättats.






------------------------------------------------------------------------------------

onsdag 3 oktober 2012

(Från en vän)

Dikt som jag hittat igen. Får komma med nu. Lundells cd-skiva har för övrigt landat i min brevlåda under dagen. Skriver mer om det senare. 

-------------------------------------------------


         Från en vän


Jag önskar att jag fick älska,
Vakna upp mellan drömmarna.
Jag önskar nu att min själ ska
Lätta lite på sömmarna.

Öppna upp sig en kort minut,
Hämta andan bland vågorna.
Inte bara slå bakut,
Försvinna inåt till lågorna.

Livet kan också levas lätt.
Flyta fram som på strömmarna.
Livet kan också göras rätt,
Vakna upp mellan drömmarna.



---------------------------------------------------

tisdag 2 oktober 2012

(Från en kvinna (en gång var jag glad bara jag fick tala med dig))

Skriven för inte så länge sedan..

--------------------------------------------------------------------


                               
Från en kvinna (en gång var jag glad bara jag fick tala med dig)


Det fanns en tid då jag var glad bara jag fick tala med dig.
Om jag fick se dig, bara vara i din närhet.
Men om jag nu skulle träffa dig så skulle jag nog bara hala ned dig.
Sedan vika ihop dig som en flagga, så är det.

Du betydde allt för mig en gång, du var min trygga punkt i natten.
Du var min ledare, min guide till livets alla hörn.
Vi seglade på livets stora, vida vatten.
Tills ditt skepp fick alltför kraftig törn.

Det visade sig att du inte hade mer att ge mig.
Jag såg andra skepp segla vidare mot hamn.
Övergav dig, ville inte längre se dig.
Tyckte det var bättre i en annan famn.

Sådan är jag, går inte alls att kontrollera.
Rör mig till den starkaste med hast.
Manar på honom tills han råkar kollidera.
Flyter bort som en dyrbar, sällsynt last.

Jag är en av dem som står vid relingen på skeppen.
Spanar efter andra äventyr.
Putar ständigt lättsamt ut med läppen.
Mot alla höga män jag ser som styr.

Oftast flyr de mot andra kontinenter.
Jag brister ut: Du min starkaste kapten.
Men ibland kolliderar dessa dirigenter.
Och jag frågar mig vem som kommer sjunka som en sten.

Jag glider sedan lätt fram till den som segrat.
Visar mig ödmjuk, ömsint plåstrar om.
Fantiserar om hur många han har stegrat.
Väntar på den stund då han ska säga kom.

Ja jag rör mig mellan dessa kungar.
Smäckert, varsamt som en hind.
Gömmer mig för varje våg som gungar,
Kommer fram vid varje gynnsam vind.

Det är det härligaste jag vet att känna denna styrka.
När de håller mig i denna fasta hand.
O dessa män som min uppgift är att dyrka.
Röra mig smärtfritt - land till land.


----------------------------------------------------------------

torsdag 30 augusti 2012

(Vågor strödda med sand)

Skriven mestadels för någon månad sedan..

------------------------------------------------------------


Vågor strödda med sand
 

Vågor strödda med sand.
Frågor födda på land.
Brutna snäckor på stranden.
Slutna veckor i handen.
Livet omhöljt av honung.
Knektarna söker en konung.
Rosor ute på fälten.
Riddarna pekar ut svälten.
Långt bort fladdrande fanor.
I luften trumpetande tranor.
Vaksamma ögon från skogarna.
Mönster och linjer på knogarna.
Koppar och silver i bergen.
Regnbågen speglar ut färgen.
Talande främlingar, folk,
Söker vägar till ordet för tolk.
En omväg till liv och förväntan.
Flickor som skriver i gläntan.
Dagar som formats av vinden.
Syrener bundna på grinden.
Sjungande svanar i kör.
Böner som omvärlden hör.
Sånger sökandes navet.
Båtar långt ute på havet.
Gryningar öppnandes ljus.
Humlorna välvda i rus.
Sagor som seglande blad.
Böcker som ställts upp på rad.
Portar mot okända mål.
Skyggheten lagd i en skål.
Stenar som värmts upp på ängen.
Kvistar långt ned i bassängen.
Levande, läkande sår.
En slutsats som ingen förstår.
Nynnande kvinnor på stranden.
Tecknade sånger i handen.
Pärlor som stjärnor i skyn.
Smultron som vänskap i byn.
Längtande, lysande skratt.
En viskande, värmande natt.
Vågor som brusar i dammen.
Lejonen hjälper fram lammen.
Veckade linnen i blöt.
Löften som de trofasta slöt.
Dörrar som öppnas av tiden.
Stämplar som vägleder friden.
Dikter som flytande strån.
Känslor i en tunna med spån.
Sländor högt ovan en vik.
Allvar ställd på en spik.
Trygghet som växer ur marken.
Trasor som blåser i parken.
Lador med skvalpande liv.
Dagar med tankfulla kliv.
Koppar och järnmalm i dalen.
En flicka med gudstro i salen.
Dofter av ringlande rök.
Ballonger högt ovan en hök.
Järnvägen sträckt över haven.
Moses med den gyllene staven.
Månader med glädje och sång.
Omtanken byggd som en gång.
Papper med bläckskrivna ord.
En gloria istället för jord.
Vilsna som skyddas av träden.
Månen högt över pläden.
Vinkande kvinnor vid sjön.
Saknaden är urstark men tunn.
Tankar mot det centrala.
Ömheten släckt på en skala.
Grässtrån in i tamburen.
Människor som sjunger för djuren.
Skymningen gömd i en kappa.
En bägare man inte får tappa.
Lycka och lättsamma steg.
Kärlek men den förälskade teg.
Liljor och lönnblad vid floden.
En näktergal på den stenklädda stoden.
Kannor med vishet och köld.
Fontäner med godhet och guld.
Flykt från en obebodd ö.
Båtar av vasstrån och hö.
Vaggor av livsljus och styrka.
Madonnan på väg in i en kyrka.
Epistlar lagda vid stenen.
Droppar på den avbrutna grenen.
Kristaller i ett svartmålat skrin.
Åkrar med vildvuxet lin.
Trappor som närmar sig solen.
Blänkande löv på fiolen.
Resor strax utanför livet.
En närhet till det som ej finns beskrivet.
Brickor som är lagda i kors.
Ugglor som är nära en fors.
Bjällror och den vänliga klangen.
Dammoln från den vita mustangen.
Tankar på en kommande tid.
Natten är öppen och vid.
Nycklarna gömd i berlocken.
Ett guldmynt uppe på nocken.
Ödmjukhet vävd i en dräkt.
Tillförsikt som sommaren väckt.
Frälsningen spilld i en spann.
Fartyg mellan kvinna och man.
Droppar av sanning och ljus.
Prästkragen böjd mot ett hus.
Samtal över ett stängsel.
Gemenskap som inte är trängsel.
Tålamod mjukt i en sko.
Kvinnornas skönhet lätt böjd som en klo.
Portaler mot allt som du önskar.
Omdömet slår fäste och grönskar.
En vindpust mot det förflutna.
Förälskelsen läker det brutna.
Ensamhet i kontrasten till sången.
Tigrarna på väg till paviljongen.
Vikarna på rad efter floden.
Skymningen i den vita klenoden.
Korgarna fyllda med segel.
Drömmarna skrivna på tegel.
Timmarna fyllda till bredden.
Sommaren varsamt vid bädden.
Stegarna resta i daggen.
Välsignelsen tyst över taggen.
Harporna lagda vid stenen.
Sångerna skrivna för scenen.
Sköljande regnfall i fred.
Upptäckter ställda på led.
Liljor vid läpparnas dörrar.
Kvarnarnas vingar de snurrar.
Grödorna sådda i sämja.
Hjärtan du inte kan tämja.
De storsinta som sköldar för barnen.
De illasinnade fallna i garnen.
Gyllene visthus på heden.
Himlarna blänkta på skeden.
Stjärnornas mängd över jorden.
Visheten höjd över orden.
Takdroppar fällda till marken.
Skimrande fåror i barken.
Mildheten spänd över tornen.
Svajande ringar på hornen.
Kärleken som skyddande hinna.
Sötma som en täck fostrarinna.
Rättfärdiga fästen i höjden.
Floder av trygghet i fröjden.
Bergskullar och källor runt landen.
Släpet av en mantel i sanden.
Stödjepelare resta som tåg.
Förseglade minnen lagd på en våg.
Sändebud med starka basuner.
Ilande moln som laguner.
Kanaler rakt genom länder.
Blickar mot ärliga händer.
Kungar som går runt som trälar.
Ledare som sålt sina själar.
Gryningens ögon är tända.
Frihetens båtar är sända.
En vitklädd smått dansande brud.
Dagar som närmar sig Gud. 


----------------------------------------------------

onsdag 22 augusti 2012

(Om du vill)


Kort dikt skriven för någon månad sedan..

----------------------------------------------------------------------------
                

              Om du vill

Du är fri att gå när du vill,
Och om du skulle vilja träffa någon till,
Så är du fri att göra det också.
Det är bara att gå,
Och komma tillbaka sen när du vill. 



 ----------------------------------------------------------------------------

lördag 30 juni 2012

(Har livet?)

-------------------------------------------------------------------------

           
       Har livet?

Har livet varit tommare
Du domare
Som sett romare

Och troll?

Nej, men det kunde varit vänare
Du tjänare
Som skulle blivit fränare
Men bara brydde dig om ett racket och en boll. 


----------------------------------------------------------------------


onsdag 9 maj 2012

(Uppe i den höga granen)


 -----------------------------------------------


Uppe i den höga granen


Upp ur de vita gruvorna
Flyger de röda duvorna.

Inte i närheten av bikten
Finns ingången till dikten.


Uppe i den höga granen
Sitter den svarta svanen.


Över den blåa Atlanten
Flyger den grå emigranten.


Inte utan omtänksamheten
Överlever den här planeten.


Under den ljusa lavetten
Ligger den blåa boetten.


Inne i den arbetande cellen
Finns en utgång rakt ut i sommarkvällen.


Någonstans i det bleknande minnet
Lyfter hon på det solblekta linnet.


Nära de forsande tankarna
Kastas de drivande ankarna.


Ovanför en pulserande vattenspridare
Fotsätter den ljuva natten vidare.


Ovanför den här kontinenten
Planeras mycket av det som ej hänt än.


Bort från de gapande dvalorna
Flyger de längtande svalorna.


En bit bortanför paradiset
Finns inget av den fara vi sett.


Väldigt nära slutet på födelsen
Syns början på förödelsen.


Förbi de oetiska ägarna
Fortsätter de poetiska vägarna.


Bakom den vita galaxen
Ser man de svajande axen.


Inuti den lyckliga sången
Hörs inte tvivlet och tvången.


Nära de fantastiska frågorna
Börjar de lugnande vågorna.
 
Ovanför de gapande dvalorna
Flyger de längtande svalorna.

 
Inuti den vänliga rösten
Hörs inte den egoistiska törsten.

 
Under alla omständigheter
Finns det några miljoner planeter.

 
Bortanför plågan och pesten
Väntar alltid glädjen och festen.

 
Ovanför den slutgiltiga stationen
Sträcker sig den fortsatta bron än.

 
Ute på de dimmiga fälten
Vilar den gyllene välten.

 
Ovanför den sluttande åsen
Seglar den grå virtuosen.

 
Under den blåa kupolen
Tillverkas de vidunderliga målen.

 
Nära den ljuva floristen
Sjunger den blå arboristen.

 
Utanför den här världen
Pågår den andra färden.


--------------------------------------------------------------

onsdag 18 april 2012

(Livet är oän’ligt)


-------------------------------------------------


Livet är oän’ligt

Livet är oän’ligt,
Tro ingenting annat.
Livet det är vänligt,
Där inget är förbannat.
När du tror att allt har stannat,
Vad som händer då är hemligt.
Men livet är oän’ligt,
Om vartannat.


-------------------------------------------------