--------------------------------------------------------------------
Från en kvinna (en gång var jag glad bara jag fick tala med dig)
Det fanns en tid då jag var glad bara jag fick tala med dig.
Om jag fick se dig, bara vara i din närhet.
Men om jag nu skulle träffa dig så skulle jag nog bara hala ned dig.
Sedan vika ihop dig som en flagga, så är det.
Du betydde allt för mig en gång, du var min trygga punkt i natten.
Du var min ledare, min guide till livets alla hörn.
Vi seglade på livets stora, vida vatten.
Tills ditt skepp fick alltför kraftig törn.
Det visade sig att du inte hade mer att ge mig.
Jag såg andra skepp segla vidare mot hamn.
Övergav dig, ville inte längre se dig.
Tyckte det var bättre i en annan famn.
Sådan är jag, går inte alls att kontrollera.
Rör mig till den starkaste med hast.
Manar på honom tills han råkar kollidera.
Flyter bort som en dyrbar, sällsynt last.
Jag är en av dem som står vid relingen på skeppen.
Spanar efter andra äventyr.
Putar ständigt lättsamt ut med läppen.
Mot alla höga män jag ser som styr.
Oftast flyr de mot andra kontinenter.
Jag brister ut: Du min starkaste kapten.
Men ibland kolliderar dessa dirigenter.
Och jag frågar mig vem som kommer sjunka som en sten.
Jag glider sedan lätt fram till den som segrat.
Visar mig ödmjuk, ömsint plåstrar om.
Fantiserar om hur många han har stegrat.
Väntar på den stund då han ska säga kom.
Ja jag rör mig mellan dessa kungar.
Smäckert, varsamt som en hind.
Gömmer mig för varje våg som gungar,
Kommer fram vid varje gynnsam vind.
Det är det härligaste jag vet att känna denna styrka.
När de håller mig i denna fasta hand.
O dessa män som min uppgift är att dyrka.
Röra mig smärtfritt - land till land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar