(Vägen till slottet)

                                                                                                         ,

----------------------------------------------------------------------

             
           
           Vägen till slottet


Vägen till slottet är brokig och svår,
Kantad av knektar som viftar.
När du kommit en bit och fått upp bättre spår,
Ska du se att vakterna skiftar.

Några kan tala på märkliga sätt,
Så att de får dig att sakta ned farten.
Andra kan vrida runt på fel och rätt,
Och ta dig tillbaka till starten.

Har du mött de som pekar på kartor och ler,
Och berättar att vägen är avstängd?
Har du sett de i burar som hukar och ber,
Att även du ska bli fångad och avhängd?

Har du någonsin vandrat tyst mot ditt mål,
Utan att störa ett endaste väsen?
Och plötsligt fått höra ett utslungat vrål,
Från flocken som trampar ned gräsen?

Inget konstigt med det, de har sin melodi,
Som de broderar med uppryckta pålar.
Inget konstigt med dem, de har sin symmetri,
Som består i att de gapar och vrålar.

Vägen till slottet är inte en lek,
Fast än så du kan tycka är fallet.
Vägen till slottet är iskall och blek,
Och övervinns endast av kallet.

När du går där och spanar mot stjärnor i skyn,
Och önskar att vägen låg öppen.
Kom ihåg att allting syns ned från byn,
De följer dig ännu med luppen.

Där finns de som vill se dig nå fram till ditt mål,
Där finns andra som vill ha dig tillbaka.
Där finns de som vill se dig begravd i ett hål,
Och de som önskar de vore din maka.

De har alla sin kraft som följer ditt spår,
Men försök inte att blidka en utsedd.
Ta dina steg och känn hur du går,
Så ska vägen till slottet bli utredd.

Håll blicken mot slottet så ofta du kan,
Men vänd bort den när ljuset förblindar.
Gå på den stig som du känner är sann,
De övriga slutar vid grindar.

Om du möter det sällskap som vill styra din kurs,
Och som förklarar att skälet är hemligt.
Besvara dem vänligt men högt så det hörs,
“Frihet är lika med jämvikt.”

Sen får du räkna med kaos och hets,
När det bildas och ombildas pakter,
Till dess att friheten bortglömts i denna krets,
Ty sådana är dessa vakter.

Och sådan är vägen till slottet nog mest,
En kamp emot de som fördummar.
Mot de som vill fånga och ge dig den pest,
Som kväver och tar dina drömmar.

Men om du vårdar din stig och odlar det flor,
Som stänger ute det som förråder.
Så ska du finna platsen där drottningen bor,
Innan vakternas instängdhet råder.

Dagen ska komma då du stannar och ler,
När vallgravens vindbro hörs gnissla.
Då du stegar försiktigt framåt och ser,
Slottsvakten hurra och vissla.

Han har lyssnat och spejat i dagar och år,
Och trott på din ankomst trots skvaller.
Nu ska han leda dig över borggårdens snår,
Av kanoner, knektar och galler.

Upp genom trappor med facklor och ljus,
Fram genom gångar med speglar.
Till dess att han stannar med ett fläktande sus,
Vid en dörr prydd med hänglås och reglar.

“Här bor vår drottning sen urminnes tid,
Hon är ej fånge men livrädd för världen.
Hon har väntat på dig som ska ge henne frid,
Var har du skölden och svärden?

Det är du som ska föra henne trapporna ned,
Och sedan vidare ut genom strömmen.
Nu river vi ned dessa reglar till ved,
Kungen är äntligen funnen..”


--------------------------------------------------------------------
                                                                                ,