When you're standing at the crossroads that you can not comprehend, just remember that death is not the end...

/Bob Dylan


söndag 27 april 2014

Sommarminne




 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


 Sommarminne


Jag tog smällen,
Vinglade ett tag.
Sen log kvällen,
När jag måttade ett slag.

Han föll svanlikt,
Reste sig och gick.
Hon kom anrikt,
Följde med min blick.

Vi gick till stranden,
Satte oss och grät.
Tog henne i handen
När hon satte sig i knät.

Vi såg på månen
Som lyste bortåt sjön.
Kände mig som sonen
Som frös långt ut i snön.

Hon sa, du är den
Som ska leda mig min tid.
Ta med mig på färden,
Freda mig min frid.

Jag såg på vattnet,
På fåglarna som gled.
Kände som att det
Var för henne som jag stred.

En svala dök ned
Och skrek kring våran stund.
Långt borta, rök med,
Och skallet från en hund.

Jag sa, vi gör så,
Följ med mig dit jag går.
Och hon kändes skör, så,
När jag strök vid hennes hår.

Två svanar klev upp
Bakom träden vid en vik.
Tre måsar rev upp
Kvällen med ett skrik.

Jag satte händerna
Hårt kring hennes höft.
Lyfte länderna
Från mina lår och gav dem luft.

Hon tog mina händer,
Drog mig mot sig sen.
En i sänder,
Och jag höll om henne igen.

Vi såg på dalen,
På berget och dess kam.
De vita skalen
Av några snäckor som sköljts fram.

En koltrast hoppade
Bland buskar till en gren.
En regnpöl droppade
Ur sänkan på en sten.

Vi gick mot rösterna
Långt borta, någon sång.
Ta mig till kusterna,
Sa hon, någon gång.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar