----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nedhafsad augustidikt
En sensommarkväll i en park någonstans, får man sitta mellan en rönn och en hägg.
Blicka mot solen, kisa en stund, se en man med en boll och en peg.
Jag vill va' ute på vägen, ute med flocken men här finns inte någonting sånt.
Jag vill färdas i landet, se floder och slott, packningen fylld i en kont.
Jag vill skratta med flickor, ropa åt män, om vilka platser som vi ska se.
Köra i natten, sova en stund, ha en termos och mackor och te.
Gå på stigar i skogen, bland klippor och berg, höra visslor från tågen i norr.
Tala om tiden, köra in ett regnfall och sedan se vägen bli torr.
Jag vill stanna på rastplatser, springa till sjön, höra gässen som ger sig av.
Och så fylla upp tanken, köra vår väg tills den slutar vid något hav.
Stå där på piren till vågornas svall, höra måsarnas kraxande skrik.
Se skeppen som avgår långt ute till havs med sikte på en avlägsen vik.
Vända mig om på klackar mot sten, med historien som ett silverradband.
Gå bort mot framtiden en fyra-fem steg, se mina vänner på en blåsande strand.
Höra dem tala om allt vi vill nå, våra drömmar och platser att ha.
Se på kompassen hur den snurrar sig fram, som en pil mot den väg vi ska ta.
Så hämta vår karta vid en brinnande eld, märka ut vårt kommande mål.
Och sen packa in den packning vi har för avfärd i en bil klädd i stål.
Och sen packa in den packning vi har för avfärd i en bil klädd i stål.
Men det ska sittas här i en park någonstans, i solen mellan en hägg och en rönn.
Se en man och en peg och en boll någonstans, tills kylan kommer och snön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar