(Åtta vänner)

                                                                                                                      ,

---------------------------------------------------------------------------------


                    Åtta vänner

Min första vän, hon nickar som dockorna.
Hon tar sig fram genom att lyssna på klockorna.
På sockorna har hon små liljor som växer vid vatten.
De plockar hon av sig, när hon börjar klä av sig för natten.

Min andra vän, hon skrattar åt hycklarna.
Hon har en dröm som väntar på nycklarna.
Gycklarna säger att hon har ett läkande kvitter.
Hennes lycka är ständig, hennes vecka är sprängd i glitter.

Min tredje vän, hon är fast i dimmorna.
Om hennes skam skvallrar väninnorna.
De kvinnorna är som hastigt torkande spackel.
Deras minnen är brända, deras liv är ett enda kackel.

Min fjärde vän, hon klättrar i ekarna.
Hon har en son som följer i lekarna.
Vekarna i hennes hus de brinner om natten,
Runt hennes tvekande hundar, deras rädsla förundrar katten.

Min femte vän, hon siktar mot tronerna.
Hon har en man som besiktar jonerna.
Personerna i deras krets de tigger om avel.
Deras boning är rymlig, hennes mage har ymnig navel.

Min sjätte vän, hon anordnar festerna.
Hon har ett hem som tilltalar gästerna.
Gesterna som de flaxar är en del utav striden.
Där mästaren får dämpa, de som inte kämpat i den.

Min sjunde vän, hon flyger på kvastarna.
Om hennes färd samtalar trastarna.
Gastarna utan ljud de vill ta hennes skimmer.
Fast än vindarna växlar, är det alltid den häxan som vinner.

Min sista vän, hon fäller ned hakarna,
På karmarna och låser för drakarna.
Skaklarna som hon drar är inget hon känner.
Men hon är vaken och varlig, och med rätta - hon drar sina vänner.



------------------------------------------------------------------------------------