Kvällssolen
Jag förbjuder mig själv att tröttna på kvällssolen, sommarsolen.
Jag behöver ha den glädjen kvar till slutet som inte finns.
Varför skulle jag inte alltid vilja gå ut i kvällssolen och se vad som möter mig?
Om du vet något om det så berätta det inte.
Och jag tänker ändå inte låta mig övertygas.
Jag förbjuder mig själv.
Kvällssolen får förbli som den är och locka till nya små upptäckter.
Och tro inte att jag i slutänden kommer att upptäcka någonting förskräckligt.
De upptäckterna kliver jag över som vattenpölarna.
De finns där och kanske stänker de ned mig ibland men påverkar mig inte nämnvärt.
Nu säger du att vattenpölarna kan vidgas till stora hav?
Då tar jag segelbåten.
Jag kan lära mig hur man seglar.
Varför skulle inte det vara möjligt?
Visst kan det hända att jag kommer att tröttna på att segla men jag ska inte tröttna på kvällssolen.
Den går väl fortfarande ned bortom horisonten?
Och hur det än må vara med den saken så ska nog detta hav sjunka undan precis som den syndaflod man har berättat för mig om.
Det kommer jag i alla fall att tro på.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar